E3 på Nordingråkartan eller GPS 62.91842°, 18.45162°
Rävsön ( ursprungligen stavat Räfsö by enligt bykarta från år 1843 ) är numera en halvö omfluten av den stora Omnefjärden i norr och det gränslösa Bottenhavet i öster, samt den mindre Edsätterfjärden i söder. Vägen ut till Rävsön från Nordingråvallen över Lidbölshalsen förbi Orstasjön, Själandssjön, Tollsäter, Edsätterfjärden, Rödviksbacken fram till Rävsön, är bara det en fantastisk naturupplevelse med krokiga vägar och dalgångar opp och ner, med sjöar och hav alldeles intill vägen.
Karaktäristiskt för byn är de stora mangårdsbyggnaderna som synes ha byggts strax efter sekelskiftet,och de små torpen i skogskanten. Vallbebyggelse med fäbodar lär ha funnits i trakten av Rödviksbacken, vid bygränsen i väster. Räfsö by lär ha funnits sedan 1300- talet.
Rävsön har tidigare dominerats av fiske och jordbruk. Som mest fanns här 8 jordbrukare samt 12 torpare, plus fiskare. I februari år 2005 fanns det 2 jordbrukare kvar, nämligen Hans-Erik och Gurli Fröberg med sonen Erik, samt Lars Gunnar Nordstrand med sin mamma Emmy. Laga skifte genomfördes år 1846. Som mest bodde omkring 100 personer i byn, numera finns det 12 åretruntboeende. Jordbruk och fiske kombinerades ofta förr i tiden för att få mat för dagen och för att få ekonomin att gå ihop. Fisket är dock nedlagt sen omkring år 1960.
I byn fanns även en skola, som också användes som bönhus. År 1949 lades skolan ner. Då fick eleverna börja i Själands skola, dit man åkte med taxi eller mjölkbil. Byn hade också 3 smedjor: en som ägdes av Eilert Öberg, som upphörde omkring år 1950,och en som ägdes av en som hette Nystedt, som smidde mynningsladdare. Ägaren till den tredje smedjan hette Kebbe Pettersson.
Under 1900-talet har det i Rävsön funnits 3 affärer. En var belägen nere vid kajen och drevs av makarna Pelle och Märta Sandin. Pelle hade även skomakeri, hustrun Märta var sömmerska. I början av 1900-talet fanns det en affär hos Erikssons som lades ner 1912. År 1930 startade Karin Ullsten från Mjällom en filial hos Erikssons, vilken övertogs av Johan Vedin år1935. År 1937 köpte Johan en tomt mitt i byn av Manne Hägglund, och byggde en egen affär.
”Johan på Boa” var nog en av Nordingrås största personligheter, han hade alltid en cigarrstump i munnen, och ett glatt humör. Han sålde allt upptänkligt, tjära, fotogen, lugnvikskorv, gymnastikskor m.m. m.m. Han sålde även sprit, han tyckte att eftersom det var så långt till Systemet så kunde han tillhandahålla den varan. Han hade två sorters sprit” Renat och Eau-de-vie (Vitt och Brunt) . Han blev även inkallad till Tinget ty det var ju en olaglig försäljning men han friades eftersom han inte hade gjort någon förtjänst på spriten. När han sålde spriten begärde han bara en krona extra till frakten. I affären tillkom det efter en tid en Televäxel som Johan skötte. Affären tjänstgjorde också som Poststation, på 1930-talet cyklades posten ut till byn. Affären upphörde år 1977.
Det fanns även ett båtbyggeri i byn, ute på Holmen fanns en man som hette Jakob Norlander (1880- 1973), som hade ett litet sågverk som var till stor hjälp när han byggde sina båtar. Jakob fick tio barn. Han hade också ett salteri som hette Norlanders Salteri, samt en verkstad.
Byn hade även en egen dansbana ute i Hummelviken (Homvika på Nordingråmål) där man samlades några gånger per år och dansade och hade trevligt. Där på dansbanan spelade ibland byns egna musikanter, en bland dem var Manne Hägglund som var bondemusikant och auktionsutropare. Han gjorde egna kompositioner, några av dom var Rävsövalsen, Svallvågor, Vals till Nordingrå. Han hade hjälp med textsättningen av en annan utflyttad Rävsöbo vid namn Fritz Brandegren (f d Näslund) som även var duktig som sångare och gittarist. De två gjorde även en del egna inspelningar tillsammans, i köket hos Fritz spelade Manne och Fritz in flera melodier. Manne spelade tramporgel och Fritz sjöng och spelade gitarr, bland annat Rävsövalsen Midsommarhambo och Vals till Nordingrå. Andra Nordingråbor som spelade på dansbanan var Tage Norlander, Henning Norlander, Yngve Berglund, Gustav Vedin, Erik Lindblom m fl Dansbanan byggdes av ungdomar från byn, medan virket till banan sågades gratis på Älgsjö såg.
I Hummelviken startades även en industri som sysslade med propps-kapning (propps var en benämning på trästolpar som kapades i olika längder för att användas som stöttor i gruvor ). De exporterades bland annat till Frankrike och England. Industrin startade i början av 1930-talet och slutade år 1936. Då var det liv och rörelse i byn, byborna fick möjlighet att tjäna en liten extra slant, då det var stor arbetslöshet på den tiden. Arbetarna blev erbjudna 4 kronor och femtio öre om dagen, och gå till ”Svältjonke” . Det var en man som hette Jonas Johansson i Järnsta som skötte om att dela ut 4.50 kr om dagen till dem som var arbetslösa . Fanns det möjlighet till arbete måste man gå dit och jobbade man riktigt bra kunde man få 5 kr: om dagen. (Det kan man kalla hårda tider) Fackföreningar var förbjudna på den tiden.
I början av trettiotalet fanns i byn även ett café som drevs av Lina Sundvall med hjälp av sina döttrar. Caféet levererade även matkorgar till personalen på de ångbåtar som kom in i Hummelviken för att lasta propps.
I Rävsön fanns också en barnkoloni och i Hummelviken startade år 1925 riksföreningen Majblomman sin verksamhet. Pådrivare och upphovsman till barnkolonin var den i Nordingrå legendariske provinsialläkaren doktor Smith. Barnkolonin upphörde år 1932 och flyttade till Gavik i Noraström.
När det stormade ute till havs så var Hummelviken en lämplig vik för bogserbåtar att söka lä i, där den låg inbäddad i Edsätterfjärden, i skydd av Högbonden och Rävsölandet . Båtarna kunde ibland tvingas ligga stilla upp till en vecka, eftersom de för det mesta drog stora timmersläp, måste de vänta på bättre väder. Det betydde att handlaren i byn m fl kunde få ett extra tillskott i kassan.
Naturreservatet Hallsviksravinen finns också i Rävsön, där finns många ovanliga arter som tandrot, myskmadra, hässleklocka och skogsfru m. fl.
I norra delen av Rävsön ligger Rävla, dit det omkring år 1874 flyttade ett par ifrån Sävar i Västerbotten. Deras namn var Erik Andersson och Kerstin Augusta Andersson född Jonsdotter. De bröt upp mark och byggde ett boningshus med ladugård bagarstuga och fick 10 barn, var av 8 föddes på Rävla. År 1916 såldes Rävla till Erik-Johan Vedin från Måviken, som flyttade dit med 5 av sina 7 barn. År 1935 övertog två av sönerna, Sigurd och Herman Vedin, stället. Herman flyttade samma år till Norrfällsviken och blev fiskare, medan brodern Sigurd stannade kvar på Rävla,och sedan gifte sig med Anny Sundvall. De fick 11 barn var av 3 av barnen föddes på Rävla. År 1942 brann ladugården ner mitt i vintern, så att de tvingades flytta in till Rävsöbyn.
Nu på somrarna kommer det tillbaka många sommargäster till Rävsön, så att det är lika många som när det var som mest fastboende i byn.
Källa: Anny Vedin, Fritz Brandegren, Leona Furtenbach, ortsbor.
Text och foto: Sten Vedin
Ortsnamnets betydelse
Att bynamnets förled inte har något med djuret räv att göra är alla överens om. Vid härledningen torde det första kända belägget – Rijffssijö 1535 – kunna tillmätas den största betydelsen. Rijffa i betydelsen riva var kanske någon gammal fiske- eller annan arbetsterm.
Källa: Bucht, T: Ortnamnen i Västernorrlands län 1955.