Lars Erik Sundström – månadens profil oktober 2012

För nio år sedan fick han psoriasis, under fötterna. Smärtan från sår och sprickor gjorde det snart omöjligt för honom att gå. Men – han fann ändå ett sätt att ta sig fram. På knäna. Och det visade sig fungera bra. Att inte ge sig, att lösa problem och övervinna hinder och prövningar går som en röd tråd genom hela hans tillvaro. Möt Lars-Erik Sundström, mångsysslare och månadens profil i oktober 2012!

Bor:
Född och uppväxt i Ådal. I vuxen ålder flyttade jag ut, bodde i Bjärtrå och Sollefteå men återvände 1991 till hemstället i Ådal.

Familj:
Min fru Berit, barnen Stefan och Annika och fyra barnbarn.

Yrke:
Började på Bergströms Mekaniska, har jobbat som mekaniker, resemontör och rörläggare inom industrin.

Vad gör du på fritiden?
Jag har ingen fritid! Men, jag tar ledigt för att jaga. Jag tycker också om att fiska, går ut med båten och lägger nät i Gavikssfjärden.

Vart åker du helst på semester?
Innan jag blev sjuk gjorde vi flera resor till Tenerifa och stannade där i 10 veckor. Men i den situation jag är idag, är det svårt att hitta bra handikappanpassade resmål. Vi provade Mallorca en gång, där fanns visserligen hiss – men det var 18 trappsteg upp till den! Och jag fick gå på knäna. Gissa om folk såg förvånade ut!

Har du något speciellt barndomsminne?
Jag minns min pappa – han spelade dragspel tills jag somnade. Och så minns jag morfar. Han bodde hos oss på gården i en egen stuga, och jag sov där på nätterna för att hålla honom sällskap. Han hade så mycket att berätta, han lärde mig mycket. Han var annorlunda, så stark, gick egna vägar. Jag har fortfarande kvar ett älghorn efter en älg som han tjuvskjutit… (det är väl preskriberat nu).

Har du någon du beundrar – någon idol?
Ingen jag tänker på så där direkt.

Finns det något du gärna skulle vilja lära dig?
Ja, datorn hjälper mig ju att stava rätt – så det är lugnt. Men engelska – det skulle jag verkligen vilja lära mig bättre!

Vad tycker du är dina starka sidor? (Berit, Lars-Eriks fru, hjälper till)
Han är företagsam, ser möjligheter där många ger upp. Han är envis – och det är en stor tillgång nu, när han inte längre kan gå. Han hittar alltid ändå en väg att få allting gjort som han tänkt sig.

Och dina svagheter?
Jag är kvällstrött, somnar framför TVn. Och jag är enormt svag för surströmming…

Något vi inte vet om dig – några dolda talanger?
Jag är väldigt bra på att ”dra fram” – du skulle se min verkstad! Där ligger alla verktyg i en enda röra på golvet. Så nära dörren som möjligt, så jag slipper krypa omkring i onödan för att få tag i det jag behöver. Kaos – men det funkar för mig. Och det finns gott om verktyg, här har bott två generationer smeder före mig.

Vad gör dig glad/riktigt arg?
Glad blir jag, när det är fint väder. Då sitter jag på bryggan i sjöboden, kopplar av, lyssnar på sjöfåglarna.

Jag blir arg när det ”klatre” när jag arbetar. Riktigt arg har jag inte varit så ofta. Men när min dotter blev sjuk och inte fick rätt behandling, då tog det hus i helsike. Hon var 7-8 år och fick ont i ryggen. Satt hemma i rullstol i månader, nonchalerades av sjukhuset i Sundsvall. Då for jag dit och sa ifrån på skarpen och hon blev undersökt av en professor från Uppsala, fick rätt diagnos och behandling. Nu har hon egen affär i Kramfors – och det är full fart!

Finns det något du drömmer om att få uppleva/göra?
Ja, i många år har vi drömt om att åka till Spaniens sydkust i husbil. Med start i Ådal, och gott om tid. Det kanske är för sent nu, men man vet aldrig.

Vad är det bästa med Nordingrå?
Det bästa är naturen, som drar hit så många turister. Utan turister skulle vi nog få svårt att behålla våra affärer på Vallen. De är så viktiga för bygden.

Hur skulle du vilja utveckla Nordingrå?
Jag önskar att vi kunde få hit fler industrier. Det skulle ge arbetstillfällen till de yngre, som då kan bli kvar i bygden. Och de äldre skulle kunna stanna kvar längre, om det fanns fler pensionärslägenheter.

Lars Erik berättar mer…

Du var fullt frisk och arbetsför – och helt plötsligt kunde du inte gå. Och inte nog med det – du lär förmodligen ha ont resten av livet. Hur klarar man det?
Ja, min psoriasis är mycket svår att bota, så vad har jag att välja på? Jag mår bättre när jag är igång, så jag ser till att alltid ha något att göra. Visst har jag en rullstol, men jag klarar mig ofta bra utan den. Tack vare ”mina” snickarbyxor. Dom har knäskydd, fickor med dynor, och det gör det möjligt för mig att gå. Visserligen på knäna, men ändå.. Det går bra!

Du har monterat solpaneler och byggt uterum på huset och själv målat sjöboden för att nämna några av dina projekt – det verkar inte finnas några gränser? Det sitter visst i blodet?
Min gammelmorfar klarade allting själv, han kunde allt. När han tröttnade på bondelivet, sålde han sitt hemman Ådal 1:2, styckade av ett torp och byggde själv det här huset. Han har betytt väldigt mycket för mig. Och så har jag en duktig hantlangare: Berit. Hon har ibland riktigt bra tips!

Lars-Erik tillbringar många timmar framför datorn och har lyckats kartlägga både släkter och fastigheter i Ådal långt tillbaka i tiden.

Du släktforskar?
Ja, det har blivit ett stort intresse, det är ju mycket lättare nu tack vare Internet. .Uppgifterna om min släkt och fastigheten Ådal 1:2 går tillbaka till 1535, det var på Gustav Vasas tid! Tänka sig, att det bodde folk här redan då. Jag funderar mycket på vad de hade för mat, potatisen kom ju till Sverige först 100 år senare! Men de hade väl fisk och kornmjöl till gröt och bröd och kunde jaga för att få kött. Det måste ha varit ett bärkraftigt hemman. En Anders Joenson, född 1602, fick fem barn som alla levde till vuxen ålder och gifte in sig i byarna härikring, i Ådal, Främmerveda, Edsätter och Nora.

Så här ser Ådal 1:2 ut idag. Ägare Per Arne Åman, OS-guldmedaljör i tresteg i London 1948, och hans tre syskon. Och från sommarens bildtävling är väl den här byggnaden bekant?

Och du jagar också?
Javisst, jag har gjort en speciell stegkonstruktion på mina jakttorn, så jag kan ta mig upp dit på knäna. Där sitter jag på pass och fick skjuta en älg i år också.

På tal om konstruktioner – du har visst gjort en del jobb för Anders Åberg på Mannaminne?
Ja, bland det roligaste jag gjort var ett vikingaskepp – ja halva – som nu finns i Åkersberga. Ett annat av Anders konstverk finns i Timrå, en stor hockeyhjälm. Jag lade också ny durkplåt på bogserbåten Lugnvik och monterade ner en ångmaskin, som nu finns i Teknikens Hus.

Ärligt talat, är det något du gått bet på?

Näe, det tror jag inte! (Skrattar gott)

Text och foto: Anna Greta Tjäder