Kyrkan och kyrkoruinen
När en ortsbo använder namnet ”Vallen” menar han platsen för kyrkan, kyrkvallen.
Nordingrå kyrka på Nordingråvallen invigdes 1829. Byggmästare var Simon Geting, som tillhörde 1700- och 1800-talens flitigaste kyrkobyggarsläkt. Under en hundraårsperiod, från mitten av 1700-talet, uppförde han och hans söner elva kyrkor.
Under samma tid revs många vackra medeltidskyrkor, som blivit ”för små”. Förnämligast bland dessa var kyrkan i Nordingrå. Ruinen ligger strax ovanför den nuvarande kyrkan och ger en god inblick i hur stor den medeltida kyrkan var och vilken form den hade.
Nordingrå gamla kyrka byggdes i början på 1200-talet, i sten. Det ursprungliga kyrkorummet om 7 x 7 meter och ett smalt kor tillbyggdes i flera omgångar så att det så småningom rymde 600 personer och var Ångermanlands största medeltidskyrka.
Vid en häradssyn 1795 dömdes den gamla kyrkan ut då den ansågs ”så oduglig och förfallen” att församlingen ålades att göra en stor ombyggnad. Eftersom befolkningen ökat starkt i antal beslutades i stället att en ny kyrka skulle uppföras och att den gamla skulle rivas så snart den nya kyrkan stod färdig. Risken fanns ju att behöva underhålla två kyrkor! Man passade på att rasera den när prosten var på ståndsriksdag i Stockholm – han ville nämligen bevara den vackra medeltidskyrkan.
Vid en utgrävning 1938 fann man grundrester som tydligt utmärkte kyrkorummet, hundratals mynt, spännen och beslag. En del av dessa fynd finns att se på Hembygdsgården.
Läs mera om under Se i Nordingrå > Kyrka och Fiskekapell.
Nordingrå gamla kyrka – 1000 års historia
Bilder från ett föredrag på hembygdsgården 2016 som handlade om Nordingrå gamla kyrkas historia med anledning av den stora restaureringen som påbörjats sommaren 2016.
Föredraget omfattar tiden från kristnandet på 1000-talet fram till idag. Hur landskapet har förändrats och hur man kan försöka rekonstruera hur kyrkan byggts om och till under århundradena. Skisserna bygger på Bo Hellmans utgrävningsrapport från 1939 och uppmätningar av ruinen på plats.
>>>HÄR finns bildmaterialet (10 sidor) i en lågupplöst version.
En printvänlig version finns hos Sven Hallberg.
Text och bild Lars Högberg
Artikel om gamla kyrkan i Vi i Nordingrå 2014
Maria Bergman skrev 2014 en artikel om gamla kyrkans historia.
Norungaradh cum annexa (ur Herdaminnet, Härnösands stift)
NORDINGRÅ med ULLÅNGER och VIBYGGERÅ.
I den s. k. Sexårsgärden, som 1314 och de närmast följande åren utgick af Upsala stift, bidrog Norungaradh cum annexa med ett årligt belopp af 12 öre, den högsta kvoten inom landskapet. (DS 3, n. 1946.) Det åsyftade annexet måste vara Vldanger, nuvarande Ullånger, ej Vibygioradh, hvilken socken som eget pastorat är uppförd i samma gärd, skattande 6 öre. Men två år senare, nämligen 1316, då lösen för ärkebiskop Olofs pallium uttaxerades, äro alla tre församlingarna upptagna hvar för sig. Nordingrå khde skulle erlägga 3 mark och kyrkan 12 öre, Vibyggerå khde 2 mk och kyrkan 1 mk samt Ullångers khde 1 mk och kyrkan ½ mk (DS 3, n 2043).
När Vibyggerå och Ullånger senare kommo under Nordingrå som moderförsamling är ej kändt, men sannolikt torde det skett redan omkr. midten af 1300-talet, ty härigenom förklaras delvis, att den dominerande ställning, som Nordingrå såsom prostsäte tidigt intog, bibehölls äfven efter Digerdöden. Då klockeskatten år 1531 under kon. Gustaf Wasa utgick, löste Nordingrå sin femskeppundsviktiga klocka med 200 mark och erlade dessutom i penningar 42 mk, hvaraf kyrkan dock behöll 3 mark till vin och aflate. Vibyggerå klocka vägde 4 skeppund, och församlingen erlade i lösen 50 mk i pgr och i koppar 3 skeppund 4 lispund samt dessutom 19 mk 7 öre, Ullånger utgaf för sin klocka 20 mk i penningar och 2 skeppund koppar samt i afradspenningar 16 mk.
Genom kgl. bref 11 dec. 1835 förklarades Vibyggerå såsom eget gäll och den nya khden tillträdde 1838. Beträffande Ullånger förordnade ett kungl. bref 20 mars 1891, att sedan dåv. khden i Nordingrå och komm. i Ullånger afgått från sina befattningar, Ullånger skulle afskiljas såsom särskildt pastorat och komministraturen där indragas.
Men khden i Nordingrå begärde senare och erhöll af Kgl. M:jt tillstånd att redan under sin lifstid få frånträda Ullånger, som från 1 maj 1916 sålunda bildar eget gäll.
Nordingrå gamla stenkyrka, hvaraf ännu några rester kvarstå, anses förskrifva sig från 1200-talet och utvidgades under senare medeltiden. Cornell har i sitt arbete över Norrlands kyrkliga konst (Upps. 1918, s. 22) antydt dess utvecklingshistoria.
Kyrkan saknade torn och omtalas i slutet af 1700-talet såsom rätt skröplig och förfallen. Det hände till och med, att hvalfvet öfver koret störtade ned och i sitt fall krossade och förstörde många grafstenar öfver församlingens forna präster. Fragmenten af dessa grafstenar funnos ännu här på 1820-talet.
Den nya kyrkan, anlagd strax söder om den gamla vid Vågsfjärdens norra strand, byggd 1820-25 och invigd 23 aug. 1829 af biskop Almqvist, utgör en rektangulär byggnad med tornet anbragt vid midten af norra långsidan. Tornets nedre våning var förr sakristia, hvarifrån en spiraltrappa ledde upp till predikstolen. Senare är sakristia uppförd å östra gafveln. Altaruppsats och predikstol äro 1828 förfärdigade af Jonas Edler. Kyrkan har undergått en grundligare restaurering 1920. Af de gamla inventarierna finnas bevarade ett altarskåp med skulpturbilder och dörrar med bibliska målningar, angifvet såsom Brüsselarbete från 1510-20, ett processionskrucifix af förgylld koppar från samma tid samt åtskilliga andra föremål, till en del deponerade i kulturhistoriska museet i Hernösand.
Fiskarekapell omtalas vid Sörfällsviken och Häggvik.
>>>HÄR är länk till en text ur Härnösands stifts Herdaminne
Här finns mycket av Nordingrås kyrkohistoria, bl a data om bl a Nordingrås 24 kyrkoherdar från 1323 till 1919.