Ålder:
Anna-Märta är 75 år och Ingvar 78 år.
Hur kommer det sig att ni bor i Nordingrå:
Vi är båda födda och uppvuxna här och har varit bygden trogna hela livet. Vi älskar Nordingrå!
Familj:
Döttrarna Inger och Ann-Britt med man och barn. Sedan en tid har vi också ett barnbarnsbarn, vilket är jätteroligt.
Yrke:
Numera pensionärer, tidigare har båda arbetat inom skoindustrin, men även som bland annat kyrkvaktmästare samt inom vården.
Intressen:
Sång och musik i olika former, vi har musicerat sedan unga år. Något som är väldigt roligt är att spela boule, vi spelar regelbundet med PRO-föreningen. Vi sjunger också sedan 60 år i kör, nu är vi med i Centrumkören och Nordingrå kyrkokör.
Vart åker ni helst på semestern:
Vi har under 20 års tid åkt till Storlien varje vinter tillsammans med goda vänner. Därifrån har vi många gyllene minnen!
Något vi inte vet om er?
Ingvar är en riktig hemmatomte, som tycker om att måla och tapetsera. Anna-Märta trollar gärna fram goda bakverk och maträtter i köket.
Hur skulle ni vilja utveckla Nordingrå?
Vi saknar starka krafter som kan sälja Nordingrå. Vi har hur mycket plats och möjlighet att ta emot människor, men vi skulle behöva som kan verka som ”ambassadörer” för bygden.
Om man någon gång ska prata om ”genuina” ortsbor ska man göra det i Ingvar och Anna-Märta Nilssons fall. De är båda födda i Nordingråbygden och har valt att tillbringa sina liv tillsammans här. Paret är synnerligen aktivt inom föreningslivet och har även hjälpt många medmänniskor på det privata planet. Deras värme och engagemang resulterade i att de på första advent belönades med utmärkelsen Årets Noling.
Anna-Märta Nilsson växte upp i Måviken och gick i skolan i Mjällom. Ingvar kommer från Orsta och tillbringade sin skoltid i Själands skola. Ingvar var ensam i sin klass, men det innebar inga problem, eftersom man ändå klasserna ändå var sammanslagna.
Ända sedan barnsben har båda varit engagerade i Efs; Evangeliska FosterlandsStiftelsen. Nordingrå Strängaspel var en musikgrupp inom Efs som gladde många; såväl de åhörare som fick njuta av tonerna som de musicerande i gruppen. Och det handlade inte bara om glädjen till musiken, det fanns även andra fördelar. Eller som Ingvar berättar: ”Strängaspelet var i mångt och mycket enda chansen för oss Nordingråungdomar att komma ut med buss”.
Ingvar och Anna-Märta Nilsson träffades i början av 1950-talet. Den 7 augusti 1955 gifte de sig i Norrfällsvikens fiskekapell. Året efter föddes dottern Inger. Inger hade (och har) en hörselskada, vilket gjorde att hon började på internat skola när hon kom i skolåldern. Ett mycket jobbigt beslut att ta och den första gången de skulle lämna henne ensam på skolan var påfrestande. Men med tiden vande sig både föräldrar och dotter och allt gick bra.
1960 föddes Ingers lillasyster Ann-Britt. Ann-Britt bor än idag kvar i Nordingrå och driver tillsammans med sin man Polarbageriet Omne.
Att bo på Slummen kan låta trist och förfallet. I Nordingrå kan dock ingenting vara mer fel, Slummen har ett av de allra mest vackra lägena vid Vågsfjärden. Här bor Ingvar och Anna-Märta sedan 40 år. De började bygga huset 1969 och flyttade in ett år senare. Dessförinnan hade de bott en vinter i Bönhuset i Själand och sex år i Ingvars födelsehem på Kläppen i Orsta.
Nordingrå var länge ett skomecka. Både Ingvar och Anna-Märta har arbetat inom industrin i många år. Ingvar var 14 år när han började på Norlins skofabrik i Mjällom och arbetade även på Skokompaniet när de hade verksamhet i Själand och senare Vallen. De sista 20 yrkesverksamma åren arbetade Ingvar som kyrkvaktmästare på Nordingrå församling.
Efter det att Anna-Märta konfirmerade sig 1949 klev hon ut i yrkeslivet. Hon arbetade först ett år som springflicka på sin systers matservering i Stockholm. Sedan träffade hon ju Ingvar och ville tillbaka till Nordingrå. Hon arbetade på Bröderna Melinders skofabrik fram till att de gifte sig. Som så många andra hemmafruar tog Anna-Märta på sig nåtlingsuppdrag; under många år sydde hon handskar i hemmet. Även Anna-Märta har arbetat på Skokompaniet på Vallen. En tennisarmbåge gjorde dock att ett byte av arbete blev nödvändigt. Hon gick en kurs via AMU och började därefter som kokerska på Vågebo. Ett arbete hon älskade, men tyvärr bar det sig en dag inte bättre än att hon fastnade med handen i en degmaskin. Läkaren ville sjukpensionera henne, men Anna-Märta hävdade envist att hon önskade jobba och började istället inom vården. Totalt blev det 22 år på Vågebo för Anna-Märta Nilsson innan hon trappade ned.
Föreningslivet har alltid legat paret Nilsson varmt om hjärtat. Förutom redan nämnda EFS och olika musikgrupper är de engagerade i PRO, Ingvar var ett tag ordförande i lokalföreningen. Ingvar har också suttit i kyrkofullmäktige för socialdemokraterna och funnits med i styrelsen för Måvikens Gäst- och Konvalescenthem.
Anna-Märta är flitig inom Röda Korset; varje måndag träffar hon sina vänner i sygruppen och hon ses också ofta i Kupan på Sockenstugan.
Paret Nilsson tillhör den goda skaran människor som gärna delar med sig av sin glädje och inneboende värme. De har hjälpt och stöttat många släktingar och vänner genom åren. Detta drag är helt naturligt, det är ingen uppoffring för dem att gå lite utanför det vanliga för sina medmänniskor. För som Anna-Märta säger: ”Vänlighet och kärlek ger så mycket tillbaka!”