Följande artikel är en del av en längre text författad av Mats Lundin. 
Du som vill ladda ned och läsa hela artikeln som pdf klicka HÄR! Då får du också se några fina illustrerande bilder.

Kombinationen av en enastående natur och de mycket gamla fiskelägena är nog Nordingrås styrka och anledningen till att turisterna strömmar till. När turisterna vandrar omkring i dessa fiskelägen, de flesta byggda av gävlefiskarna, funderar säkert några av dem på vilka dessa fjärrfiskare var och varför de tog sig ända hit för att fiska. Det finns skäl att mera ingående belysa gävlefiskarnas närmare 350-åriga historia i Ångermanlands kustområde eftersom de betytt så mycket för vårt områdes utveckling. 

De flesta av Ångermanlands fiskelägen byggdes upp på 1600-talet av dessa fjärrfiskare från söder – de som kom att kallas för gävlefiskare. Gävlefiskare är egentligen en klart tänjbar benämning. Visserligen kom många av Gävlefiskarna just från Gävle stad men åtskilliga kom från kustbyar och fiskelägen i Gästrikland och inte minst från städer som Uppsala, Östhammar, Norrtälje, Stockholm, Södertälje, Enköping, Västerås, Torshälla och Strängnäs. 

Gävlefiskarna anlade fiskelägen, likt ett pärlband, från Gävle ända upp till Långron strax norr om Husum. Dessa fiskelägen kom att kallas för gävlebohamnar. Nordingrå har enligt kartan haft följande gävlebohamnar: Sörfällsviken (idag Fällsvikshamn), Barsta, Bönhamn, Höglosmen (kallades tidigt också för Grönhamn/Grönviken), Rävsön och Norrfällsviken. 

Några fiskelägen i Nordingrå har byggts upp av lokalfiskare, exempelvis Mjälloms fiskeläge, eller delats mellan gävlefiskare och lokalfiskare som i Fällsvikshamn. Övriga gävlebohamnar utefter Höga kusten har varit Hemsön, Storön, Marviksgrunnan, Ulvöhamn, Sandviken, Trysunda, Grisslan, Skeppsmalen och Skagshamn.