Björnådalen är en topografisk område med utsträckning 3 km nordväst-sydost ut till Björnånäset i Omnefjärden. Dalen är en knapp km bred mellan höga bergstoppar av nordingrågranit. Dalbottnen är som bredast 200 meter och utgör odlad åker.
D2 på Nordingråkartan
I jordregistret har större delen av Björnådalen ingått i byn Öhn som utjord till dess hemman. Här fanns förr en enklav med små lotter som tillhörde hemman i Mjällom. På norra sidan av ån i övre delen av dalen tillhörde marken hemman i Mjällom och Östervalto. Södra sidan om ån låg under hemman i Omne. Mellan nämnda byar har i gångna tider emellanåt blossat upp fejder om vem Björnådalen borde tillhöra.
Vid mitten av 1940-talet blev Björnån självständig jordregistertrakt i Nordingrå. Övre delen av Björnådalen markeras numera Omne medan återstoden fortfarande heter Björnån, Mjällom resp Östervalto.
Vattendraget Björnån har i samband med snösmältning ibland ett stort flöde. Det finns ingen sjö, inget sel som hejdar vattnets framfart vid långvarig och häftig nederbörd eller vid snabb snösmältning. Därför har Björnån också under århundradenas gång transporterat ut stora volymer finkornigt material och bildat deltan och platåer där den har haft ett serpentinformat lopp. Dessa deltan och platåer har bäcken under landhöjningens gång skurit sönder och bildat raviner. Här har förr funnits ett flertal sågar och kvarnar med vattenhjul drivna av den forsande bäcken.
Den djupaste ravinen bär än i dag namnet Sågdamme’ respektive Sågdal’n. Ännu vid mitten av 1930-talet fanns den sista kvarn- och takspånsanläggningen i bruk. En lång träränna förde vattnet till kvarnhjulet på utsidan av timmerväggen. Innanför fanns maskineriet under spåntak.
Senare års omfattande skogsavverkningar med tillhörande tunga transporter har medfört ingrepp i markerna för att bredda utfartsvägarna. Detta har blottlagt den lösa jordarten mo- och mjäla som eroderat starkt och transporterats iväg med vattenströmmarna. Där bäcken rinner ut i Björnåviken i Omnefjärden kan man erfara uttransporten av finkornigt material. Detta tillsammans med följden av den snabba landhöjningen grundar upp viken så mycket att sjöbodar hamnat uppe på land!