Profilen Anna Renström – engagerad konstnär

Hon kom till Nordingrå för naturen – och blev  ”fast”. Bosatte sig här, bildade familj. Hennes passion för natur och miljö genomsyrar hennes konst och kommer också till uttryck i hennes insatser i frågor som är viktiga för bygden.
– När jag satsar på något, ger jag 100 procent, säger hon. 

 Bor: Edsätter 102, i en gammal avstyckad bondgård vid foten av Gårdberget.

Familj: Maken Hans Oscarsson och pojkarna Ossian och Finn. Mina föräldrar Ann och Gunnar Renström i Bollstabruk, systern Lisa Tuvegård med familj i Lund.

Yrke: Konstnär. I sommar kan min konst ses i ateljén under Nordingrå konstrunda, på Kulturfabriken i Mjällom och Galleri Lokomotiv i Örnsköldsvik i slutet av augusti.

Vad gör du på fritiden?  Ute i skog och mark. På senare tid; praktisk skötsel av Världsarvsleden längs Edsätterfjärden och bildandet av den nya föreningen Världsarvsledens vänner VV för att värna om hela leden. Att ta hand om våra fina, gamla hus är ett stort intresse.

Bostadshuset renoverades på 60-talet och vi har börjat återställa det i ursprungligt utseende. Hans har tillverkat de nygamla fönstren.

Vart åker du helst på semester? Holmen i Norsjö. En liten ö med en enkel stuga i Norsjön, Västerbotten. Jag träffar också gärna min syster Lisa, antingen hos henne i Lund, i Järvsö eller hemma hos oss.

Har du något speciellt barndomsminne? Trädgården i Sunnanåker utanför Bollstabruk, med liljekonvaljbacken på baksidan. Rensa fram morotsraderna i ett täcke av våtarv minns jag som något speciellt, något som jag klarade av fast det såg hopplöst ut.

Har du någon du beundrar – någon idol?  Många vardagshjältar, t.ex. lärare och personal på Nordingråskolan. En konstnärlig läromästare sedan barnsben var Thage Nordholm, hans grafik är en förebild för hur färger kan blandas och kombineras.

Finns det något du gärna skulle vilja lära dig? Jag och Hans brukar googla eller slå upp det vi inte kan, allt ifrån bokföring till reparationer av bilen. Nu när våren är här, försöker vi lära oss olika fågelläten och att se skillnaden på olika humlearter. Det finns ca 40 olika humlor, bara i Sverige! Men vi märker att barnen har lättare att lära sig.

Vad tycker du är dina starka sidor? Målmedveten och att få saker gjorda. Omtänksam och hjälpsam.

Och dina svagheter? Har svårt att släppa taget, rädd för vad andra ska tycka och att göra fel.

Något vi inte vet om dig – några dolda talanger? Diskret diplomati. (Fast det håller nog inte alla med om…)

Vad gör dig glad/riktigt arg? Glad blir jag när barnen mår bra, likaså när goda idéer förverkligas. Jag blir inte så ofta arg, men när det händer så är det när jag t.ex. upplever någon form av maktmissbruk; när inte förnuftet får råda.

Finns det något du drömmer om att få uppleva/göra? Just nu drömmer jag om att få ett konstnärligt uppdrag och stora inkomster.

Vad är det bästa med Nordingrå? Levande landsbygd, också den vackra naturen förstås!

Hur skulle du vilja utveckla Nordingrå? Viktigt att se möjligheter med det vi redan har, t.ex. Världsarvsleden eller att lyfta fram den traditionella bebyggelsen i Nordingrå. Ibland kan utveckla vara att inte avveckla. Därför har jag engagerat mig mycket för Nordingråskolan, bl.a. som ordförande i friskoleföreningen. De kulturella insatserna som görs på olika håll stärker också bilden av att Nordingrå är en öppen och välkomnande plats.

Anna berättar mera:

Konsten
Redan som barn tyckte jag om att rita och måla, något som växte sig allt starkare i skolan. Min pappa var bra på att lära ut – färglära bland annat – och mamma hade ett brinnande intresse för gamla hus. Deras uppmuntran betydde mycket. Så jag fick nog med mig en hel del hemifrån av den drivkraft och de värderingar som jag har idag som vuxen. Jag ville måla! Gick på Konsthögskolan i Umeå. Kom som stipendiat till Västervalto – och såg naturen. Hyrde hus i Näs. Min granne var Hans. Vi blev ett par och år 2000 köpte vi ”Nordins”, en bondgård i Edsätter med två hus, en lagård och en loge. Vi började med att inreda en ateljé i lagårn – och det var tur det, för redan efter ett år kom vårt första barn!

2011 ställde jag ut på Konsthallen i Härnösand. Det gick bra. På min hemsida www.annarenstrom.se finns bilder därifrån och från andra utställningar jag haft. Där finns också några av mina porträtt och offentliga uppdrag och uppgifter om var jag finns representerad.

Just nu arbetar jag inför utställningen i Övik. Jag är helt fascinerad av det som händer i naturen den här tiden på året, ute i markerna. Den skira grönskan, urkraften som gör att allting får nytt liv, alla små groddar som plötsligt skjuter upp ur jorden. Så vackert. Det går fort, så jag har bråttom. Jag kommer att visa upp resultatet på Galleri Lokomotiv i augusti.

Anna Renström, ”Grönska” (detalj)

Du kämpade för Nordingråskolan?
Ja, jag tycker skolan är viktig för bygden. Och med gemensamma krafter lyckades vi förhindra en nedläggning. Två tredjedelar av befolkningen i Kramfors drabbades av kommunens förslag! Nordingråskolan blev kvar. Nu har vi både skola och kyrka mitt i byn. Vi har Kusthallen, matsal, skolsköterska, bibliotek – utslagsgivande faktorer för nya familjer som gör det möjligt för dem att flytta hit med sina barn. 
Men man kan ju inte vara säker. Därför engagerar jag mig fortfarande för skolan. Nordingrå Friskoleförening finns kvar. Där arbetar jag bland andra tillsammans med Catherine Lindén och Lennart Lundkvist. Vi förbereder nu en friskoleansökan – utifallatt. Framförhållning är ledordet. Skulle en ny nedläggning hota, kommer vi att ha ett alternativ.

Världsarvsledens Vänner
Ingemar Palbom, Hans och jag har tagit initiativ till en ny förening, Världsarvsledens Vänner. Leden invigdes 2009 och går mellan 29 av Nordingrås alla byar, en sträcka på 10 mil. Stormar, kalhyggen och sly har sedan dess gjort sitt. Ifjol var situationen så kritisk att vandrare informerades om att de fick gå leden ”på egen risk”! Så kan det inte fortgå.

Peter Norlin och Hans Oscarsson röjer längs Edsättersfjärden.

Ansvarig för leden är för närvarande NIFF, Nordingrå Intresse- och Företagarförening. Som Världsarvsledens Vänner har vi erbjudit NIFF att från och med i höst överta ansvaret för att samordna underhåll och skötsel av hela leden. En uppdelning i delsträckor gör att de insatser som krävs hålls inom rimliga gränser.  Det mesta arbetet måste ju göras ideellt. Jag vill börja bygga upp ett nätverk av kontakter, byalag, kommunen, Läns- och Skogsstyrelsen, skogsbolagen mfl.  Vill du veta, hur vi tänkt oss det hela, läs mera HÄR.  Vi finns också på Facebook, Världsarvsledens Vänner. Och kom gärna med i föreningen VV!

Den välskötta Världsarvsleden blir hela bygdens, med många delaktiga personer som känner stolthet och ansvar. Leden, som knyter ihop olika delar av Nordingrå, stärker samverkan mellan byarna. Världsarvseden ger allmänheten ett rikt friluftsliv och gynnar de turistföretag som finns längs leden och de företag som arbetar med vandring. Världsarvsleden stärker varumärket Höga kusten i Sverige och omvärlden.